När jag läste in mig på Dreyfus arbete kunde jag inte undgå att
dra paralleller till test. De tidiga erfarenhetsnivåerna, där man gärna följer regler,
kan liknas vid att upprepa fördefinierade testfall. Senare nivåer kan liknas
vid riskbaserad eller utforskande testning, där man instinktivt känner vad som
är rätt och hur systemet borde agera. Eftersom datorer inte kan utrustas med intellekt,
instinkt och systemtänkande så kan man ej heller med automatiserad testning hitta
lika många fel som en skicklig manuell testare, även om datorer spöar en
oerfaren testare blott genom mängden testfall som utförs med högre hastighet.
Jag vill tacka Lotta på Arbetsförmedlingen IT för
beskrivningen av Dreyfus arbete nedan (som jag stulit och fritt översatt från
hennes bok)…
Inom epistemologin (d.v.s. den del inom filosofin som
handlar om mänskligt vetande) har boken ”What computers can’t do”, av Hubert L.
Dreyfus 1972, spelat en stor roll. Dreyfus presenterar fem kunskapsnivåer som
vanligtvis passeras när vi lär oss nya saker. Dessa fem nivåer är novis,
nybörjare, kompetent, erfaren och expert.
Novisen känner bara
till enkla förhållanden eller fakta och behöver tydliga regler för att avgöra
vilka åtgärder och steg som bör tas. Dreyfus ger exemplet om någon som
övningskör och avgör fordonets hastighet genom att titta på hastighetsmätaren.
Övningsföraren använder sig sen av regler och kanske bedömer när det är dags
att växla genom att hastighetsmätaren passerar 10 km/h. Att bara följa enkla regler
kan ha sina nackdelar. Övningsföraren kommer förmodligen att få motorstopp om
hen växlar för snabbt i ett motlut eller med tung last.
Förutom enkla fakta börjar nybörjaren att ha bättre förståelse om kontexten. Efter att ha
upplevt tillräckligt många exempel så börjar nybörjaren att förstå sammanhang.
Dreyfus liknar detta med bilföraren som lyssnar på motorljudet för att avgöra
när det är dags att växla. Nybörjaren följer fortfarande givna regler men lär
sig genom återkommande händelser och ökar sin erfarenhet. Eftersom både novisen
och nybörjaren bara blint följer regler, känner de liten egen skuld vid ett
misslyckande och upplever ofta att det är reglerna som är felaktigt utformade.
En kompetent
person tar fram en plan och väljer en utgångspunkt för att kunna hantera den
oftast överväldigande informationen som hen har lärt sig att identifiera.
Planen, som härstammar ur egen erfarenhet eller instruktioner, hjälper den
kompetente att skilja mellan viktiga och mindre viktiga aspekter och
underlättar beslutsfattandet. Dreyfus menar att vid den här nivån följer
bilföraren inte enbart regler. Bilföraren har ett mål i sikte och ifall den
kompetente råkar i en nödsituation kanske hen bara fokuserar på att nå fram
utan att bry sig om passagerarnas komfort eller trafiklagen. Dreyfus poängterar
att det i de allra flesta fall är omöjligt att enbart förlita sig på regler.
Inom varje område kan det uppstå flera olika situationer och det är omöjligt
att täcka in dem alla. Den kompetente personen inser det och måste därför själv
sin utgångspunkt. Man kan inte veta vad som är det rätta valet i förväg och det
kan uppfattas som skrämmande. Den kompetende känner ett stort eget ansvar
eftersom resultatet verkligen beror på deras val. Det finns en emotionell
investering i varje val och människor blir naturligtvis skrämda, upplyfta,
besvikna eller håglösa beroende på resultatet.
En erfaren person
kan ofta känna sig uppfylld av sin egen skicklighet, d.v.s. befinner sig ”in
the flow”. Hen ser vad som borde göras men behöver kanske lite tid för att bestämma
sig hur det ska genomföras. Minnen av liknande erfarenheter i det förflutna
leder till planer baserat på vad som har fungerat förut.
Experten ser inte
enbart vad som borde göras utan vet intuitivt hur det ska genomföras. Experten
har en utvecklad och genomarbetad förståelse och kan omedelbart genomföra vad
som krävs. I normalfallet är det ofta tillräckligt och expertens arbete leder
därför allra oftast till ett gott resultat. 
